Min första moped
Västerås och mitt i vintern. Normalt är det väl inte mycket snö i Västerås, men den här dagen snöar det ymnigt. Jag sitter på min första moped, en Puch Dakota av årsmodell 1967. Dakotan är begagnad, men helt i orginalskick, otrimmad och med låga mil.
Farsan har precis betalat säljaren. Jag är inte ännu fyllda femton, men han har väl inte orkat lyssna på mitt tjat. Drar ner toppeluvan långt över örona, rättar till dom tjocka vantarna och drar hemåt....vilken frihetskänsla!!!

Kommande tid fick Dakotan tjänstgöra som transportmoped och funkade klockrent när den tog mig till och från alla möjliga ställen i Västeråstrakten.
Dakotakarriären i Västerås slutade i en rejäl krock med en annan moped. Med förkörsrätt smällde jag in i sidan på den andra mopeden och gjorde en rejäl flygtur över både min och motpartens moped. Som tur var, så landade jag på en intilliggande gräsmatta och blev i princip bara lite mörbultad. Med tanke på att det fanns ingen hjälmlag på den tiden, så var det ju tur att man hamnade på gräs och inte på asfalt.

Dakotan blev stående ett tag. I samma veva flyttade vi tillbaka till Haparanda och där fick den sig en ordentlig genomgång med bl a ny framgaffel.
Moppen fick sen tjänstgöra som transportmedel igen. I kompisarnas garage lärde jag mig plugga ur strypningar, fila halvmånar i kolvar och slipa topplockar mot cementgolv. Dakotan såldes och ett antal andra äldre mopeder passerade mina ägor. Dom flesta filade och trimmade jag sönder.

Denna mopedepok avslutades med en Puch Florida. Givetvis filades det på den också efter alla konstens regler, men vid det här laget hade jag lärt mig så pass mycket att den höll iallafall. Bilintresset tog överhand och....en tid med svarta ingrodda oljiga händer och kläder som luktade tvåtaktssoppa tjugiofyra timmar om dygnet var över.

(bild: från Västerås utanför vårt hem. Jag och Dakotan har hämtat upp en kompis från andra sidan stan.)




www.saarela.se