Kommer iväg iallafall tillslut. Brukar alltid på mornarna mysa på i sakta mak
|
En dagbok från en Honda NPS50 Zoomer. dag 6, äntligen i Finland och jag kan själv styra när jag vill köra. |
|
|
Tidigt uppvaknande. Det holländska paret har sitt tält minst trettio meter borta från mitt. Dom har nog också gått och lagt sig
tidigt kvällen före, för dom är också vakna redan. Damens charmiga pipiga röst hörs väldigt tydligt och hon pratar nästan
oavbrutet hela tiden. Rena väckarklockan.
Nattens regn har dragit bort. I vanlig ordning är det väntan igen. Klockan är inte ens fem på morgonen och båten går
först om fyra timmar. Kommer iväg iallafall tillslut. Brukar alltid på mornarna mysa på i sakta mak |
|
med motorcykel dom
första timmarna. Har nu kommit på att den instinkten finns även på moppen. Ja, fast inte nu i timmar kanske. Trettio blås
verkar ha varit en hastighet som kännts rätt åtminstone den första halvtimmen timmen. Framme vid färjan. Enligt broschyren ska nu ett kvitto på övernattning på ön visas och färjeavgifen tio euro betalas. Viftar med kvitton från campingen, kvittot från föregående dags färja och en tio euro sedel. Färjekillen rycker från min hand bara det gamla kvittot från förra färjan och vinkar in mig. Billigt! Det är hellugnt vatten, så egentligen behövs inte moppen bindas fast. Däremot gör båten lite tvärvändningar mellan öarna så Zoomern får lite remmar på sig ändå. Den här färjan går raka spåret till nästa ö och är framme efter cirka fyrtio minuter. Av från färjan, kör en mil till den sista färjan, en vajerfärja. Sista färjan avverkad och står nu på fast mark. Kan åka vart jag vill och framför allt...när jag vill. Äntligen! Har alltid haft en skräck för öar, där myrorna börjar krypa i kroppen och man kommer ingen vart. För ett par år sedan tog jag modet till mig att åka till Gotland. Då gick det förvånansvärt bra och trodde nu i min enfald att detta skulle också funka. Öar är definitivt inget för mig. Känner nu en frihet. Småvägar norrut. Vill hålla mig borta från E8:an så mycket som möjligt. Det valet gör också att jag får chansen att besöka städer som jag aldrig tidigare varit i. Gillar att besöka finska städer där det finns ofta en gammal stadsdel kvar. Det roliga är att dom är oftast bebodda också. Många campingar är stängda redan och karta över finska campingar saknas i packningen. Har tänkt hinna till Vaasaområdet idag. Zoomerns hastighet tilltalar väl inte direkt att man åker till campingarna och kikar om dom är öppna. Blir istället intensivt messande till Kajsa om att hon kikar på nätet vilka campingar är öppna och vilka är stängda. Valet blir en camping i Jurva, sydost om Vaasa. Hungrig nu. Finska makkara är såna tjocka korvar som finns på varenda grillkiosk i Finland. Tror det är nästan en nationalrätt i Finland. Serveras oftast på en grillkiosk på en bit papper och man käkar dom direkt från handen. Massor av stark finsk senap. Såna har jag haft i tankarna ända sen jag klev på båten i Stockholm, men det har liksom inte riktigt blivit av. Nu tar makkaratankarna totalt över. Sista två timmarna mot Jurva är bara makkara i huvudet. Tankarna snurrar kring hur många man ska köpa på grillkiosken i Jurva. Drägglar i hjälmen och funderar. Tre är lagom, kanske man skulle ta fyra stycken? Neee, tre, eller kanske man orkar fem? Nej, då blir man istället äcklad av dom. Två är för lite då. Tre är nog lagom ändå. Tre, tre blir det! Eller, kanske ändå... Jurva. Febrilt sökande efter en grillkiosk. Finns ingen grillkiosk. En sådan finns ju i varenda byhåla i Finland, men i den här byn saknas en sådan. Märkligt?!? Att en grillkiosk saknas i en sån här stor by som Jurva kan jämföras ungefär som ett systembolag inte skulle finnas i en stad i storleksorningen som Västerås. Lommar iväg till campingen några kilometer bort. Campingen är inte direkt tältvänligt. Finns inte mycket till gräsmatta att trycka i tältpinnarna. Hittar ändå en liten plätt gräsmatta. Lite käk i restaurangen. Vandrar runt lite i området innan läggdags. Kollar och ställer färdigt in på GPS:en morgondagens vägval. |
|