|
Följer Adriatiska havet Lämnar fabriken. Anders tar täten. Lite irrande och nån liten felkörning och vi är på väg mot motorvägen. Vid biljettstationen kör Anders lite fel, in i delen där en gul skylt talar om att det krävs en transponder för passering. Jag ligger bakom Anders och upptäcker direkt att han är på fel spår. Pekar åt dom andra att ta den vänstra. Anders backar med hojen och får lite protester från stressade italienare. Alla har fått sina biljetter och vi är ute på motorvägen. Skön känsla när Adriatiska havet följer oss på höger sida. Tyvärr blir det inte så mycket av havet, för det mesta ligger den lite långt borta från motorvägen. Mellan motorvägen och havet finns den mindre vägen som ligger alldeles nära kustlinjen, den kostar dessutom inget att åka på. Vi har just nu lite bråttom upp till Ancona, så motorvägen är nu lämpligast. Imorgon går min färd vidare helt ensam och då blir det för min del att bara följa den mindre kustvägen. En rast blir det bara. Det är hett ute och vi hittar en skuggad plats att parkera på. Dricka och lite snack om första intrycket av hojen. Vidare efter motorvägen. En italienare på en Hornet 600 kör om oss i dryga hundra knyck. Hans stil ser ut som han kör i tvåhundra på den nakna hojen. När han kört om ledarhojen upptäcker han att det är ett antal nya CB1000. Han saktar in och låter oss köra om honom, förmodligen för att kika på hojarna. Med ett tummen upp visar han sitt gillande. Vi svänger av mot Ancona och möts av en biljettstation. Motorvägsavgiften ska nu betalas. Drygt 20 mil är körda och det kostar strax över 10 euro. Räknar snabbt fram att det blir ca fem kronor milen. Dyrt! I Ancona irrar vi runt och stannar till vid nåt bostadsområde för att lokalisera var vi är. Frågar lokalbefolkningen om vägen till hotellet. En äldre dam försöker förklara för oss vägen, men ingen fattar nada. Medan vi frågar en yngre kille, så kommer damen tillbaka. Hon ber oss följa efter hennes bil, så lotsar hon oss genom stan. Snällt av damen. |
 Ut mot motorvägen.  Ut mot motorvägen.  Alex stajlar.  Adriatiska havet. Lite väl långt borta för den rätta känslan.  Rast i skugga.  Ibland kommer havet nära även på motorvägen.  Virrigt. Stannar till i ett bostadsområde och lokaliserar var vi är.  Den snälla damen lotsar oss genom stan. 
|
|