Med Transalpen till de la bonette

---

Europas högst belägnaste asfalterade väg, de la bonette i sydfrankrike. Likaså också dom gps kordinater som finns fabriksinpräntade på transalpens sidokåpor, så det föll sig naturligt att ha det som ett mål i resandet. På gps:en är kortaste väg dit från Boden ca 370 mil enkel väg. Att det sen blev att åka kors och tvärs gjorde att hela turen blev ca 800 mil på tio dagar.

Firar midsommar

Första stop söder om Skellefteå. Campingen i Järna.

Midsommarafton och ivrig att komma iväg. Packandet i smådoser har skett hela veckan och det är en massa småsaker som ska med, inkluderat tältandet ock "köket". Vaknar tidigt på morgonen i fint väder och packar ihop det sista innan avfärd. GPS:en är inställd på snabbaste väg ner till campingen i Järna, strax söder om Södertälje. Där ska midsommaren firas. Resan ner är en ren transportsträcka med traditionella stopper bl a söder om Skellefteå, sista macken i Ö-vik, Sandöbron mm. Järna camping och det kommer lite regn i några minuter. Även innertältet är ju vattentätt en stund, så vem bryr sig. Smäller upp den utan att ta hänsyn till regnet. Klockan har blivit rätt så mycket, så något midsommarfirande blir det inte mycket av. Tar några öl, lagar till lite käk och tar en promenad i närheten innan läggdags. Imorgon två båtar och nästa anhalt campingen strax norr om Hamburg. Tältplatsen kostade mig 210:- Tänkte inte så mycket på det, utan trodde att dom tog betalt lite extra pga midsommaren, men så var icke fallet.

Noterade senare på kvällen en prislista, att en cyklist med tält fick betala 80:- Frågade på morgonen vad som föranledde denna prisskillnad. Hennes svar var att det satt motor i din och att det var inte hon som gjort prislistorna. Järna camping har blivit för mig en naturlig övernattningsstop, så jag bad henne berätta för dom som satt priserna att dom just slagit världsrekord i tältplatspris och att deras girighet gjort att dom just tappat en återkommande kund.

Skyndar mig genom Danmark

Väntar på färjan till Danmark. Lämnar Helsingborg.

Ut på E4:an och raka spåret ner till Helsingborg. Fortfarande lite rädd att hitta på nåt annat resmål. Det har hänt tidigare ända nere i Danmark att resmålet ändrats och vänt där, bl a en gång till Nordkap. Betalar båtbiljetterna direkt både mellan Helsingborg-Helsingör och Rödby-Puttgarden, alltså ingen återvändo! Färjan mellan Sverige och Danmark går smidigt, dryga tjugio minuters båttur och hojen behövs inte ens bindas fast. Färjan mellan Danmark och Tyskland tar ca 45 minuter och går varje halvtimma. Nu är det bråttom genom Danmark, ca tjugio mil ska hinnas för att slippa vänta på nästa båt. Ökar tempot markant och Transalpen slukar soppa. Hinner precis på minuten fram och noterar att det är nog bäst att tanka på första bästa tankställe efter färjeövergången. En norrmann framför mig i kön till färjan har gjort likadant och berättar också att han nog kört på ångorna den sista biten.

Mellan Sverige och Danmark, Transalpen parkerad.

Inne i den här färjan binder man fast hojen. Banden sitter fast på väggen och man drar bara över ett band rätt över sadeln. Smidigt! Har med mig ett extra band i bagaget och säkrar ändå med den. Av från färjan. Ett par mils körning och in på första bensinmack för påfyllning. Norrmannen som körde på ångorna brassade iväg före mig i väldans tempo från färjan. Han syns inte till vid macken, så han var nog bara en mytoman.

Några hojar till på färjan till Tyskland.

Av erfarenhet vet jag att det är väldigt svårt att hitta campingar i dom europeiska länderna. Det är inte som i dom skandinaviska länderna bara att åka in mot en stad och få campingskyltar direkt framför näsan. Oftast ligger dom undangömda en bra bit bort från städerna och det är ingen större ide heller att fråga lokalbefolkningen var dom ligger. Dom vet inte. Har innan avresa köpt en hel bok med adresser till europeiska campingar. Min tanke är att hinna till Hamburg till en camping som ligger strax bredvid en Ikea affär där. Den finns tyvärr inte med i boken, så det blir till att ringa hem och be dom kolla på nätet var Ikea ligger i Hamburg. Visar sig finnas hela fyra Ikeaaffärer i stan. Fyra stycken i en stad?!? Förstår plötsligt hur liten Sverige är! Nåja, tiden har iallafall återigen runnit iväg. Hamburg ligger ändå alldeles för långt borta och campingarna brukar stänga tidigt i Tyskland. Det blir till att svänga av redan efter tankningen relativt snabbt ut på mindre vägar för att hitta nånstans att sova. Kikar i boken och hittar en lämplig adress i staden Neustadt. Fotbolls EM pågår. Verkar som tyskarna är fotbollstokiga och känner mig vid incheckningen lite störande mitt i tv-tittandet. Dom är ändå vänliga, men springer ändå mitt i mitt incheckande in i andra rummet när nåt lag gör mål. Matlagning och lite kvällspromenad i kringområdet. Vaknar på morgonen och sticker ut huvudet för att kolla in vädret. Utanför sitter massor av kaniner och myser i solen, det ser ut som om dom suttit där som nattvakter hela natten. Kokar lite kaffe, packar ihop och åker raka spåret ut på autobahn för att följa den söderut.

Camping Neustadt.

Lång strandpromenad.

Fotbolls EM. Flaggor på var och varannan bil.

En av vaktkaninerna utanför tältet.

Avstickare till Nurnburgring

Kurvig väg ner till byn Adenau. Hotellet Blaue Ecke. En av ingångarna till banan.

Passerar Köln. Söder om Köln, lite västerut, finns också berömda Nurnburg ring. Så nära men ändå så långt borta. Inte i mil, men med en avstickare dit blir det tidsmässigt att hänga runt banan en lång stund. Intalar mig att bara kika snabbt förbi där och knappar in på gps:en byn Adenau. I byn ligger också berömda hotellet Blaue Ecke, nuförtiden ägd av tidningen Bike. På det hotellet sov jag några nätter för några år sedan och minns att vägen dit var rikrigt kurvig och rolig. Då körde jag dit i mörkret och får nu chansen att göra det i ljuset. Mycket riktigt, vackra kurviga vägar ner mot byn. Möter dessutom massor av häftiga bilar, förmodligen kommer dom från banan där dom varit och tagit några varv. Stannar till vid hotellet och tar ett par foton där. Kör sen några kilometer söderut till ett ställe där man kan kika på bilarna och hojarna som brassar på runt i slingan. Lämnar första stället och följer sen slingan söderut och stannar till på ett par ställen till för att kika. Här i området skulle jag nog kunna hänga en hel vecka och bara glo! Ut på autobahn igen, men istället för söderut mot bonette, blir det österut istället. Hamnar vid en camping alldeles vid floden Rhen. Ägnar kvällen till att kolla in alla stora och långa båtar som passerar nära min tältplats. Campingen är tom på folk. Det finns kunder, men dom hänger uppe på baren och kikar in fotbolls-EM på TV. Trots att det inte ens är Tyskland som spelar, så hörs det emellanåt glada tillrop därifrån.

Härifrån bra koll.

Hojar och bilar.

En annan plats runt slingan.

Tältplats vid floden Rhen.

Via småvägar i Frankrike

Nu är det inte långt kvar till bonette. Dock vill jag inte vara där denna dag, utan försöka landa där i kringområdet och spendera en hel dag där istället. Ställer in gps:en på att den ska ta kortaste väg dit samt undvika alla motorvägar med avgift. Kul sätt att få lite avstickare från autobahn lite då och då och få se lite småbyar. Frankrike har motorvägsavgifter. Ser på gps:en att vägvalet blir lite märkligt, men väljer ändå att följa den föreslagna rutten, har ju nu plötsligt gott om tid.....tror jag, visar det sig senare. Blir att köra lite kors och tvärs bland små franska byar mot bonette. Följer gränsen till Schweiz och rundar bl a den lilla udden på landet där staden Geneve ligger.

Rast vid ett trevligt ställe.

Gamla byar med vackra gamla kyrkor.

Vägen svettas.

Massor av sjysta kurviga vägar.

Camping Annecy.

Nu räcker körandet för idag. Det har gått sakta denna dag och det har inte blivit värst mycket mil heller. Kör förbi en turistbyrå i staden Annecy och knallar in där istället för att kika in i min campingbok. Söder om staden finns sjön Annecy och turistvärden berättar att det är bara att följa sjön. Efter den finns det hur många campingar som helst berättar hon. Kör bara några kilometer och tar den första bästa camping.

Morgon och mot bonette. Räknade tidigare med att vara framme i toppen av bonette tidigt på förmiddagen. Tji får jag! Småvägar och småbyar tar fruktansvärt med tid. Har dessutom kvällen innan studerat kartan och sett att innan bonette är det ett par franska alppass som ska passeras. Ställer in mig iallafall på att, detta får ta sin tid det tar.

Mad Max kör om. Franskt bageri.

Mad Max(Max Biaggi) passerar mig, åtminstone en av hans fans eftersom han har en supporttröja på sig. Han gör som alla andra fransmän som passerat mig, nonchalant hälsar med högerfoten, ungefär som om man kickar igång en motorcykel, fast i sakta mak. Dom som sökt kompläge på en enstånka vet hur det kan se ut. Tycker det ser ganska smart ut att göra så och undrar samtidigt varför vi inte gör så hemma i Sverige. Får chansen själv senare vid ett tillfälle att prova detta vid en omkörning. Konstaterar att det är inget för mig, känns onaturligt att göra så och det känns för mig personligen mer som "tur att du flyttade på dig, annars hade jag kickat ut dig i diket" Franska mackor ska också provas. Lever på kaffe och mackor på dagarna och lagar sen till käk på kvällen. Besöker varje förmiddag ett lokalt bageri och köper färska frallor. Trots brödets land Frankrike, så är hittils dom tyska helt klart bäst!

Fransmännen protesterar

Vägen avstängd åt alla håll.

När fransmännen tycker någor är fel, så visar dom det också. Hamnar i nån slags protesttåg, där dom helt sonika stängt av vägen åt alla håll och kanter. Måste dessutom vara alldeles nybörjat eftersom det är bara några bilar i kö än så länge. En fransman visar en lapp med fransk text och en bild på en fyrhjuling, samtidigt som han förklarar på knagglig engelska att myndigheterna vill förbjuda nån slags atv körning i området. Frågar honom hur länge dom stänger av gatan och han snurrar med fingret några varv på sitt armbandsur. Bara att gilla läget och symaptisera med deras protest, om så vill eller inte.

En timmas väntan och plötsligt börjar dom vinka fram bilarna. Alla hojar står längst fram i kön på vänster sida, min står först. En polis visar med handen att vi kan köra förbi bilarna som fastnat i trafiken. Kör framåt, varpå en fransman ställer sig i vägen. Viftar hejvilt med händerna och babblar nåt för mig oförståerligt. Försöker smårycka framåt med hojen för att visa honom att han borde flytta på sig, men det gör bara att han viftar och skriker ännu mera. Blir förbannad på honom, drar ut sidostödet. Han fattar vinken och flyttar på sig.

Franska alperna

Stannar till och kikar in vyerna. Stannar till och kikar in vyerna. Snöfri väg.

Att vara uppe på bonette på förmiddagen är bara att glömma. Franska protester och alppass har gjort att det redan blivit sen förmiddag. Ett sista alppass kvar och sen rakaste spåret till bonette. Det här alppasset är det vackraste hittills. Kör i sakta fart, stannar till emellanåt och kollar in dom häftiga vyerna. I en del kurvor håller fotografer på att fota hojåkare som passerar. Kanske för nån tidning? En del har lite spektakulära stilar när dom fotar. I en kurva ligger en fotograf mitt i vägen och trycker febrilt på knappen. Försöker stajla för honom genom att ta i lite mer i kurvan, Släpper samtidigt vänster hand i ett försök att göra en high five med honom. Mitt stajlande gör att hojen håller på att lägga sig istället. Pinsamt om det hade hänt framför honom. Det var ju han som hade kameran. Nedfarten är hiskelig. Inga räcken och ett felsteg gör att det tar nog en bra stund innan hojen rullar färdigt. Tar det försiktigt. Nere från passet. Blir lite då och då omåkt av olika gäng av hojåkare, mestadels sporthojar och streethojar. Gängen är förmodligen inte ett gäng utan mer som flera gäng som samlats till ett uppsamlingsheat för aktiv körning. Hur jag ser det? Jo, ibland kan dom vara tre till fyra olika nationaliteter på hojarna. Hakar på vid ett tillfälle och följer ett gäng i ett par mil. Kul!

Inga räcken efter vägen.

Turistcenter en bit nere.

Nästan nere nu.

Hakar på ett gäng.

Olyckor

Olycka med husvagn.

Det är ju lite mer hektisk trafik där nere och dom kör ibland som dårar. Tycker mig varenda gång se ett flertal incidenter när man är nere i europa, även så denna gång. Passerar bl a vid ett tillfälle, där det står ett par tävlingscyklar och ambulans. Den ena cyklisten linkar fram medan den andra har ett vitt täcke över hela sig. Olustigt! Får en att bli lite mer ödmjukare inför trafiken.

Upp mot la bonette

Vägen har varit sicksakk dit, men är äntligen framme vid avtagsvägen till bonette. Svänger in på vägen och stannar till direkt och försöker lokalisera vilken del av berget man ska upp till. Konstaterar att det är så långt kvar ännu att det går inte att förutse.

Infarten.

I början.

Vägen upp varvas med lummig skog i början till att övergå till ren bergskedja och sen avslutas med snö och lite småotäckt och respektingivande svart bergsmassa. Sista biten är dessutom lite häftig när man ser bara bergsvägg på ena sidan och på den andra sidan endast himmel.

Lummig skog.

Kikar in vad man kört upp för.

Kikar in vad man kört upp för.

Sista biten kvar bara. Snö och svart begsmassa.

Bergvägg på ena sidan och himmel på andra.

Uppe på la bonette

GPS kordinaterna på Transalpens kåpa.

Lite historik hur dennna väg blev av. Fattar nada.

En bit uppför gångstigen.

En del entusiaster orkar gå hela vägen.

Längst uppe nu. GPS:ens inställning redan hemma i Boden prickar landmärket på 2802 meters höjd med sånär som på några meter. Stället verkar vara ett populärt tillhåll för hojåkare, mer hojar på plats än bilar. Vandrar runt och studerar vyerna. För att komma längst upp på toppen måste man gå en bra bit uppför en gångstig. Jag är alldeles för bekväm av mig för att gå hela vägen och knallar bara upp en liten bit efter den. Blir lite förvånad när en hojåkare börjar snacka svenska med mig. Visar sig vara ett par från Malmö som snart varit ute och kört hoj i en hel månad, bl a parkerat sig i Sicilien ett bra tag. Tänker att en del har tålamod. Själv blir man nog aldrig någon jordenruntresenär, max tio dagar borta, sen kommer en fruktansvärd hemlängtan. Då gäller det för mig att inte vara alldeles för långt borta hemifrån. Vyerna färdigstuderade. Nu ner södra sidan och mot medelhavet. Ser också uppe på bonette vad som komma skall i färdväg ner. Det ser lovande ut.

Södra nedfarten om bonette mot medelhavet.

Mer hojar än bilar på plats.

Transalp och bonette.

Landmärket.

Ned från la bonette

Här var det egentligen dags att vända norrut och hemåt. Tyvärr ser man nedklättringen söderut och den ser hisnande häftig ut. Det går helt enkelt inte att låta bli och ta den vägen. När man ändå är sen där nere, så är det heller inte långt kvar till medelhavet.

Ser lovande ut.

Håller koll på toppen.

I sakta sakta mak nedåt. Nu har jag koll på var toppen av bonette är och stannar lite då och då och njuter av vyerna och stämmer av var bonettes högsta punkt finns. Ser den en bra bit på väg ner. Södra delen är mer roligare och mäktigare än den norra delen. Framför allt är den i jämförelse mer varierad. Varje gång jag tycker mig vara nere, så är det en liten bergskedja till som det ska slingras nedför. Väl nere, så börjar småbyarna komma. Det har varit en lång nedfart och det är nu inte långt kvar till medelhavet. Stannar, ställer mig och glor uppåt och bara fundera en stund på vad man varit med om.

Känns mer som ett alppass.

Ännu en bergskedja att ta sig ned från.

...och ännu ett till.

Nu är det inte långt kvar.

Nere.

Medelhavet

Mot Nice efter bergsraviner.

Fotar ibland i mitt aktiva körande

Nice och palmer.

Skulle man inte vara en badkruka så.....

Ställer in gps:en på rakt ner till Nice och därifån strandvägen efter medelhavet till Monaco. Följer bergsravinen ner mot medelhavet. Vackert att se på och borde nu egentligen ta det sakta och bara kolla in det hela. Körvägarna är alldeles för roliga för att slösas bort på myskörning och det blir istället att öka tempot och köra aktivt. In i Nice och palmerna kantas bredvig gatorna. Det är kollosalt varmt och med min fulla mundering, så sprutar bara svetten. Pustar förmodligen högljutt ut vid ett trafikljus i väntan på grönt ljus och en förbipasserande gångtrafikant börjar skratta åt mitt lidande. Förmodligen tycker hon det ser inte klokt ut med full mc-utrustning i hettan. Sikte mot Monaco. Kustvägen dit är vacker. Berg har man ju sett i flera dagar och min blick är hela tiden mot trafiken och mot havet. Snurrar runt några varv i lilleputtlandet Monaco. Hettan gör att det blir inte många varv där, utan nu ställs siktet in mot norr. Snart dags att hitta en camping.

Båtparken. En och annan euro här.

Vacker strandväg mellan Nice och Monaco.

Monaco och furstens slott där nere.

Snurrar runt i stan några varv.

Snus for girls

Camping som ett fängelse.

Kör bara norrut några mil från Monaco och parkerar framför första bästa camping. Klockan är halv åtta och den är stängd redan. Campingen ser ut som en fängelsebunker, bl a elgring i massivt järn. Några hojåkare inne på campingen ser mig stå utanför grinden. Dom knapprar in lite koder vid grinden och den öppnar sig. Dom bjuder in mig dit och ber mig slänga upp tältet brdedvid deras. Koder för att komma ut och in från området fixar dom åt mig. En gratis tältnatt alltså!

Visar sig vara ett jättetrevligt gäng som jag sen umgås med hela kvällen. Får aldrig heller riktigt grepp om deras nationaliteter. Tre hojar är det i allafall, en är tysk, en är engelsman och så den sista hojen, som framförs av en sydafrikan som har en engelska på bönpallen. Däremot är regplåten på cykeln österrikisk!?! När tysken märker att jag använder snus, så vill han också prova. Han har aldrig sett snus och framför allt, inte provat. Har med mig både lössnus och påssnus och ger den milda varianten åt honom, med motiveringen att man kan bli lite yr av snuset och påssnuset är "snus for girls" Tysken lutar sig mot en brandpost och hela tiden beömmer att det är faktiskt gott. Givetvis, så får han då en hel dosa av mig. Efter en stund berättar han att han börjar bli yr. Under den lilla stund jag är bara och hämtar en öl åt mig själv från tältet och återkommer tillbaka, så har han blivit dålig. Han mår riktigt dåligt. Brandposten som han nyss stått så stolt och lutat sig mot med armarna i kors, hänger han över nu. Slutar med att han går och lägger sig. Vaknar tidigt på morgonen. Packar ihop tältet för avfärd. Som tur är, så hinner tysken komma förbi och jag berättar för honom att jag hade lite dåligt samvete igår när han blev illamående. Tysken bara skrattar och tycker att det var tur att han tog bara "snus for girls" Tanken på vad för dynamit lössnuset är vill han inte ens tänka på. Dosan han fick av mig på kvällen kommer han att bjuda på åt sina kompisar hemma. Vi vinkar hejdå till varandra och ber honom hälsa så gott till dom andra som sover. Öppnar fängelsegrinden med koden och drar iväg mot Italien.

Genom Italien

Kör genom bergsraviner. Kör genom bergsraviner.

Bara några mils körning till Italien. Följer igen en bergsravin som slutar med en liten körning upp för berget och ett gränspassage. Genom Italien är det tänkt att det ska bara vara en ren transportsträcka. Målet är egentligen Simplonpasset i Schweiz och därifrån sen raka spåret hemåt. Bergsravinerna tar slut på den franska sidan. Inget mer Frankrike nu och stannar till innan gränspassage, vänder mig om och tittar till landet en sista gång. Väljer nu att inte följa avgiftsbelagd motorväg, av två skäl, kostar inget och det är alltid roligare att köra småvägar. Små italienska och trevliga byar passeras och jag trivs nu med bara att studera husen och människorna i byarna.

En sista titt mot Frankrike. Små italienska byar.

THIIICKET#&*#!

En liten räkning.

Vete tusan, men får en blackout! Lyckas på nåt konstigt sätt komma in i ett avgiftsbelagt område genom vägtullarna. Inser direkt att jag ligger risigt till och kommer, hur man än vänder det hela, bli tvungen att passera ut genom en vägtull. Några mils körning och mycket riktigt, en vägtull. Saknar biljett som visar vilken väg min färd gått, men kör ändå fram till kassören. Han sitter med sidan mot mig och bara kommenterar "thicket" mot min viftande tioeurosedel.

Lyfter uppgivet mina armar och kommenterar med ett "no thicket". Han vrålar "THIIIICKET", slänger glasögonen på bordet, rusar upp från stolen och är nära att välta allt inne i biljettkabinen. Ut med blocket i högsta hugg, skriver upp mitt regnummer och in igen. Ser på den elektroniska tavlan att nu är fem euroskylten utbytt mot sextio euro. Han knapprar febrilt nåt i burken sin, slänger i handen på mig en jättebiljett. Vänder sig igen med sidan mot mig, tittar rakt framåt och med en snabb handviftning utbryter i ett argt "SHASH!". Jag skrattar för mig själv och tänker att jag bara måste ta ett foto på honom, men inser snabbt att det är han som har kontrollen på grinden framför mig. Tar jag nu ett foto på honom, så tar han nog fram bössan och skjuter mig. Undrar om Italien hade åkt ut från fotbolls EM kvällen före?

Simplonpasset Schweiz

Mäktig natur över simplon.

Har läst om simplonpasset tidigare. Nu när den inte finns så långt borta, så är det givet att den också måste köras över. Passet har en bred och fin väg. Naturen är mäktig och avslutas med en lång tunnel. En tunnel som är öppen på ena sidan och gör att inget av naturupplevelserna missas. Passet körs relativt snabbt över. I slutet av passet kan man se ända bort till staden Sion. Vad jag inte nu vet, är att jag kommer virra runt i området i många timmar. Allt pga beslutsångest för att jag inte kan besluta vilket håll färden ska fortsätta.

Den öppna tunneln.

Inne i tunneln.

Breda fina vägar.

Staden Sion längre ner.

Papperskarta är ändå papperskarta

Vägen uppför Goppenstein. Nybygd bro vid simplonpasset.

I Sion, knapprar in på gps:en närmaste väg hemåt. Den visar rakt norrut och över berget Goppenstein. Här borde papperskartan ha kommit fram, men det är jag omedveten om just nu. Kör upp för Goppensteins slingriga vägar. Passerar ett ställe med en skylt som visar nån bild på ett tåg och en bil. Återigen, här borde papperskartan ha kommit fram. Börjar efter några mils körning ana att allt står inte rätt till. GPS:en beter sig lite underligt. Kanske det inte går att köra över här, utan vägen är helt enkelt en återvändsgränd. Vänder och kör ner tillbaka till Sion. I Sion igen. Beslutar att i allafall åka tillbaka uppför Goppenstein och fråga lokalbefolkningen där om det går att köra över där. Om inte, har blivit lite nyfiken på skylten med biltåg. Här borde papperskartan ha kommit fram så hade allt kommande besvär sluppits. Upp några mil efter serpentinerna igen. Stannar vid ett fik och frågar en dam om det går att köra över här. Hon tittar storögd på mig, pekar bakom mig och utbrister i -"ojoj, back to simplon"

Tillbaka en bit, svänger in efter tågskylten. Betalar i kassan tio euro och kör sen fram till tågen. Hinner bara stå där i tio minuter och får andra funderingar. Vad tusan, finns ingen brådska nånstans och ta ett tåg när man kan köra hoj är lite motbjudande. Svänger tillbaka, passerar kassan och vinkar till henne utan att stanna. Dom där tio eurona kan dom behålla! Undrar vad hon tänkte när jag dundrade bara förbi henne? Ner för Goppenstein igen. Nu kan jag varenda kurva efter vägen och kör hårt ner. Varenda bil blir i vägen passeras. Nere i Sion tas äntligen papperskartan fram. På kartan ser man tydligt att det finns helt enkelt inga vägar över Goppenstein. Skrattar för mig själv och ser det positiva i det hela, kan nu minsann Goppensteins alla kurvor åtminstone. I Sion blir det huvudbry. Västerut mot Geneve och Frankrike lockar inte. Bestämmer mig istället att åka söderut över Simponpasset igen och tillbaka till Italien. Kollar nu noga på kartan så att den arga italienaren vid biljettkassan inte korsar min väg.

Vätskebrist i Italien

Bra koll över vägen och sjön. Camping i etage. Verkar som han fortsätter uppåt. Tunnel under vägen. Håvar in fisk.

Nu är det extremt hett med all mcutrustning på mig och svetten bara sprutar när man kommer ner till dom kokheta lågländerna. Det är lätt hänt att jag glömmer bort tid och rum och bara kör och kör. Därför är det viktigt att man tänker på att stanna och dricka mycket. Brukar göra det, men nu har tid och rum varit som bortblåst. Klockan är fyra på eftermiddagen. Kliver vid ett tillfälle av hojen och händerna bara skakar. Kommer samtidigt på att det har inte varit tid för varken käk eller att stanna för att dricka något på hela dagen. Alltså, vätskebrist. Stannar direkt till vid en camping. Spännande camping byggd i terassetapper och det verkar som italienaren håller på att bygga upp för hela berget. Checkar in där och köper samtidigt en sexpack öl av honom. Parkerar mig på våning tre, där verkar det vara bäst koll ut på vägen där alla hojar passerar. Upp på platå nummer tre. Därifrån verkar det som bäst koll på vad som händer på vägen nedanför. Parkerar hojen och sätter mig ner och dricker en öl och studerar omgivningen. Dricker upp ölen och jag är full. Kanske bra ändå med vätskebrist? Slänger upp tältet och packar in alla grejor. Duschar och lagar till lite käk. Det är fortfarande relativt tidigt på kvällen ännu. Hojarna åker förbi, så liggunderlaget åker ut på gräsmattan. Skönt ute nu, dricker öl och småslumrar till hela tiden på liggunderlaget. Öppnar halvslött ögonen och lyfter lite på huvudet när en hoj passerar nedanför. Trivs som fisken i vattnet nu! Senare kvällspromenad i området. En tunnel går under den hårt trafikerade vägen och man kommer till stranden. Kollar in några fiskare där på plats. Dom håvar in fisk efter fisk. Räknar att dom får en fisk på kroken var femte kast. Inte illa! Läggdags. Trots vätskebristen och den mer eller tvingade tidigareläggningen av campandet, så har det varit en bra kväll. Varför inte, ligga ute på ett liggunderlag, dricka öl och lyssna på passerande radfyror. Kan det egentligen bli bättre?

Passo del Lucomagno i Schweiz

Dimmigt område. Slipper dock den efter vägen. En linbana passerar förbi.

Tillbaka till Schweizh igen. Den här gången på den östra sidan av landet. Hittar ett pass att köra över, passo del Lucomagno. Landet är fyrspråkigt, så det är väl därför den har ett italienskt klingande namn. Passet är väl i jämförelse med dom andra passerade inte någon jättehit. Bara ca 1500 meter hög, men givetvis ändå ett trevligt vägavsnitt att åka över. Den här gången dubbelcheckas allt så det inte blir några återvändon tillbaka. Kollar i kartan, kollar även skyltarna som berättar att den är öppen och för att säkra det hela, frågar en lokal skoteråkare också. Passet fixas ganska snabbt och nu sikte mot området Bodensee och lilleputtlandet Lichenstein.

Hoppas vallen inte brister. Nånstans måste man ju bo.

Lilleputtlandet Lichenstein

Slott Gutenberg.

Egentligen var det meningen att jag skulle besöka ett par slott i Lichenstein, men börjar få lite hemlängtan nu. Det är lång väg ännu hem och infaller den här nere, så blir det en jobbig sträckkörning hem. Det har hunnit bli eftermiddag redan och bestämmer mig för att det räcker nu denna gång med att bara fota dom från utsidan.

Vardes slott.

Mot norr via Österrike

Smidigt in i Österrike.

Smidigt in i Österrike. Tanken är att hinna in till Tyskland denna dag och ta en sista övernattning utomlands. Söker mig till ett österrikiskt bageri för att handla lite frallor därifrån också. Funderar ett tag på att köra ytterligare österut i landet, men tidsbegränsningen gör att det blir istället mot Tyskland och norr om Bodensee.

Österrikiskt bageri. Äntligen ute på autobahn.

Äntligen inne i Tyskland och på autobahn. Nu ska det matas mil i lite snabbare tempo. Börjar bli dags för matpaus med dom österikiska frallorna. Kör en timma i allafall innan stop. Snabbpaus och konstaterar att dom tyska frallorna ändå är bäst hitills. Milen matas på bra. Dags för att hitta sovplats. Hittar i campingboken ett lämpligt ställe och svänger av från autobahn vid Wurzburg mot Frankfurth. Campingen är stor och det finns ett stort område att promenera runt i. Är enda tältet på plats, tills en Holländsk familj kommer in. Studerar dom och deras ritualer. Två pojkar i snart moppeåldern som inte gör ett dyft. Pappan är sur, styr och ställer mamman som mer eller mindre ser ledsen ut. Läggdags!

Tältplats. Bautasnigel.

Morgon, tror mig vara med mina klockan fem tidigt uppe. Den holländska pappan är redan i farten och dirigerar. Stora kartan är framme. En timma senare när jag ska iväg, så är dom också på gång att lämna stället. Det ser likadant ut som igår, pojkarna gör inte ett dyft, pappan ser sur ut och mamman ser bara helt enkelt less ut. Hoppas dom var på väg till Disney Land!

Morgonritual

Små korsvirkesbyar.

Trevlig morgonritual. Brukar nästan alltid försöka småmysa på dom första timmarna i ca 70 knyck innan trafiken kommer igång ordentligt. Från campingen blir det nu att dom två första timmarna följa en massa småvägar norrut innan autobahn. Vad passar sig inte då bättre än att köra genom små korsvirkesbyar och lummig skog med alla sina dofter. Lugn och harmoni!

Lummiga skogar.

Just ja, det kan ju regnar också

Det regnar ju?!?

Just ja, det kan ju regna en hel resa också. Totalt glömt bort det! Första dagen kom det regn i några minuter i Järna. Det är hittills allt vatten som kommit ner från skyn under resan, ända tills nu. Regnet kommer plötsligt och det vräker ner ordentligt. Kommer så mycket att vid en parkering står några hojar t o m och försöker under tak vänta ut den. Regnet försvinner också lika fort som det kom.

Det regnar ju?!?

Bensinsnål Transalp

Bäst förbrukning.

Det har nämnts att den nya Transalpen är inte direkt snål på bensin, svår att få under halvlitern. Så var det med min också i början av resan. Vid ca 300 mil hände först nåt drastikt. Hojen började helt plötsligt dra mycket mindre bensin. Kändes också att vid ca 600 hände nåt också. Med tanke på att Deauvillen har samma motor och är snål på soppa, så har jag hela tiden tyckt att det vore märkligt då om Transalpen skulle vara tvärtemot en bensinslukare.

På autobahn och andra stora vägar, med en fart på ca 105 km/tim, så har hojen legat på en förbrukning på ca 0,44, bäst strax under 0,42 Med tanke på, hög ruta, sidoväskor, topbox och fullpackad inkl tält och kök, så kan då ingen säga att den är törstig på bensin.

Tillbaka till Sverige

Nu får det inte hittas på några kringelvägar mer, utan idag SKA det hinnas till Sverige, eller åtminstone till Köpenhamn. Raka spåret efter autobahn mot Puttgarden. Det är vardag och det är mycket trafik, långtradare i långa köer är i full gång. Vägarbeten gör att det blir mycket tre till två vägar, vilket medför att det går sakta emellanåt. Ibland står trafiken t o m still. Får sicksacka mellan bilarna. Dom flesta flyttar på sig snällt och släpper fram mig.

Kö på autobahn.

Hojen fastbunden. Några på väg till tyskland. Ner i Öresundstuneln.

Kommer precis till färjan den här gången också. Köper bara biljett mellan Puttgarden och Rödby. Kör in i båten och binder fast den på samma sätt som vid nedvägen. Av från båten och kör dom dryga sju milen till Köpenhamn. Det var tänkt med övernattning på campingen Bella Höj i stan, men klockan är redan mycket och valutan danska kronor saknas. Lika bra att köra till Sverige direkt. In i tunneln och sen upp på Öresundsbron. Kör till första macken och frågar var närmaste camping finns. Får vägvisningen att köra tillbaka mot Danmark och ta höger vid "last exit in Sweden" skylten. Med lite hjälp av lokalbefolkningen efter skyltpasseringen hittas campingen. Campingen ligger alldeles i närheten av Öresundsbron. Promenadavstånd till utsiktsplatsen för bron. Sanslöst stort och vackert grönområde vid strandområdet. För min del blir det att använda nästan hela kvällen för promenader i strandområdet.

Öresundsbron. Camping med Öresundsbron i bakgrund. Strandområdet.

Är jag på väg till Norge?

Bäst förbrukning.

Morgon och hemåt. Kör efter stranden genom Malmö. Hela strandlinjen från Öresundsbron norrut är faktiskt lite småvackert och blir lite förtjust i stan. Kör mot Göteborg nu och börjar för mig själv undra varför denna omväg. Förra gången jag tog den här vägen slutade med Norge. Kommer alltså på mig själv och svänger snabbt av nordost strax före Göteborg och mot Borås.

Mot gammeltjoa i Dalarna.

Mora camping. En av dom vackra amerikanarna.

Gammeltjoa är väl inte direkt min musik, men för några år sedan sov jag och Kajsa på Rättviks camping. Då knallade vi in till byn och stannade till vid en uteservering där några musikanter lirade gammeltjoa. Lyssnade en stund och blev helt betuttad i musiken. Kajsa hade inte tålamod att hänga där alldeles för länge då och drog mig bort därifrån. Har sen dess tänkt många gånger på att åka tillbaka dit och lyssna igen, dock ensam utan att nån stör mig. Sova ska man ju nånstans, så det blir till att vända ditåt och sen in till byn för att se om det lirars gammeltjoa på nån uteservering. Upptäcker i Mora att det är massor av raggarbilar i farten. Stannar till och frågar vad som är på gång och får till svar att Siljan runt pågår med start och mål i Rättvik. Innebär att det är bara att glömma det där med Rättvik och stannar istället på Mora camping. Campingen är okej och har bara gångavstånd in till byn. I byn har inte turistsäsongen kommit igång, så det är stilltje. Däremot åker raggarbilarna fram och tillbaka i byn och jag placerar mig med några pilsner i handen på en parkbänk och ägnar kvällen åt att glo på dom häftiga bilarna som passerar förbi.

Äntligen hemma.

Citroenclub vid Sandöbron. Äntligen hemma.

Kommer iväg strax efter klockan sex. Möter på stan en av raggarbilarna. Den här ser mer ut som en pilsnerbil och det festas fortfarande i den. Kör norrut mot Orsa och vänder där mot E4:an. Blir inte några långa pauser efter vägen och är äntligen hemma på eftermiddagen. Nöjd över resan, men nu räcker det för denna gång. Inte en dag till hade jag fixat att vara borta. Tio dagar och 800 mil. Förutom transportsträckan genom Sverige och Tyskland, så har det blivit att köra efter småsmå vägar nästan hela tiden. Transalpen har som reskamrat funkat över all förväntan. Med tanke på att jag kört mestadels dom senaste åren storebror Varaderon på långturerna, så var jag lite misstänksam mot att Transalpen skulle funka lika bra på långa turer i flera dagar. Lättanvänd, relativt bekväm och inte minst....bränslesnål har nu fått att den får som långfärdshoj helt klart dubbla tummen upp av mig.

---

www.saarela.se