 |
|  |
|
| |
|
skrivet av Tove Favorit i repris! Fjolårets höjdare, Pingstrundan i Tornedalen, överträffade sig själv i år. Det här blir bara större och om köttsoppan var årets överraskning kan jag avslöja en insider-grej jag snappade upp när jag tjuvlyssnade på kommunalrådet i Pajala, Bengt Niska. Han delade inte bara ut pins i form av den visa lappugglan, utan även ett löfte om att själv köra med nästa år. Trots, som han sa, att det inte är valår. Han garderade sig dock med att han behövde några timmars övning om stelbenschopper med långgaffel skulle komma på fråga. Klockan tio, lördag morgon, samlades vi vid Malmen i Pajala. Nattens ihållande regn hade gett vika och solen flörtade med förväntansfulla knuttar och knuttor. I fjol samlade man 40 motorcyklar och i år hade antalet växt till 89 vilket är mer än en fördubbling! Ryktet sa att någon kom från Trondheim som längst. Vem antar den utmaningen till nästa år? Rönnkvists stelbenschopper, off-road maskiner, sporthojar, Custum-cyklar och Trikes, ja, motoryklar i alla former och färger glänste i kapp med sina stolta ägare när kortegen rullade ut ur Pajala prick 10.45. För första stopp lotsades vi rakt in i skogen till Ohtanajärvi-kvarnen där kaffedoften låg tung mellan de låga skogshuggarstugorna. Stämningen var på topp och det var en märklig syn med allt blänk mitt i trollskogen. Väl uppe på vägen igen fortsatte vi mot Svanstein. Tornedalen är förödande vackert och en blandning av vemod och skönhet. Solen sken, himlen var morsdags-blå med vita ull-moln och när jag lutade motorcykeln i en kurva bugade dikesrenens alla Tussilago. Halvvägs och lagom sugna serverades vi varm mustig köttsoppa i Allégården i Svanstein. I ett huj hade nästan 90 personer fått både soppa och ostmackor och en bra stund hördes mest bara nöjda suckar och sörplande. Nästa etapp tog oss över älven och in i Finland. Älven som vår-brusig demonstrerade sin kraftfullhet njöt av att glänsa ikapp med solen. Björkbackar, ännu utan löv, men med löfte om annalkande sommar. Djupa skogar och vattenglitter. Vi stannade i finska Pello, vid Mäntyranta-statyn och solen lockade flera att för en stund lätta på svarta läder-kläder och vända ansiktet mot skyn. Vidare gick så färden till finska Kolari och här handlade glittret inte om vatten utan juveler! Träjuveler. Massor av snygg design och bra-att-ha-grejer varvat med sådant man vill ha bara för att det är så snyggt. Några fikade, andra solade och så var vi många som bara passade på att umgås och skryta lite på varandras maskiner. Lite kul, för en HD-knutta, att ”De tre musketörerna” Jari, Kjell och Magnus i år all tre sadlat om till HD. Allt var så välordnat och perfekt att det verkar enkelt men, den som någonsin varit inblandad på mista sätt i att ordna olika arrangemang förstår att musketörerna även i år lagt ner ett jättejobb. Tack för det! Sista biten tillbaka till gick utan missöden och den avslutande kortegen genom Pajala och till Tannavallen genomfördes med nogsam bravur. Vi bodde även i år på Snickarbackens lägenhetshotell. www.snickarbacken.se Jag är mållös inför den omtanke och värme som Eva och Kent Nilsson förmedlar till sina gäster. Det är inte bara fina lägenheter, sköna nybäddade sängar, rena handdukar och vackert läge. Det är inte bara en helt fantastisk frukostbuffé. Nej, det är att bastun är uppvärmd tills vi kommer tillbaka, att Kent outtröttlig bjuder finsk grillad makkara med kall öl medan Eva hinner se allt och se till att allt fungerar på bästa sätt för alla sina gäster. De fixar och donar, hela tiden med ett leende. Man känner sig varmt välkommen. Så till sist, men absolut inte minst, Daniel Snäll och Rolf Digervall – två musiklärare från Kulturskolan som bjöd på Bastvisan varvat med ZZ Top och Cleedence Clearwater Revival i ett härligt tempo medan vi njöt av öl och korv i kvällssolen! Vilka killar och vilken avslutning på en helt perfekt hoj-dag! Måtte de som jobbar i kommunhuset förstå att ta vara på sådana förmågor och ge rejält med anslag! Var man trots allt inte nöjd med allt detta och hade man ork kvar fortsatte festen på Tannavallen men om det får någon annan skriva för jag var mer än belåten. Tornedalen har gjort det igen och det ska banne mig vara Pajala som får mig att bära keps! Tack för allt, jag kommer tillbaka nästa år! //Tove |