På mässa i Köln med Hondafolket..........
Resan ner.......
Deauvillen står i Kungsbacka och väntar för vidare färd till Adenau. I flera veckor har jag funderat på vilket transportmedel är bäst att ta sig ner till Kungsbacka med.
Vid hemkomst är det mitten av oktober och det kan lika gärna snöa då, så bil med släp är nog förmodligen det klart lämpligaste. Nåja, bara en tanke som dessutom förträngdes ganska snabbt...

Kvar finns då två val, ett natttåg som tar ca 20 timmar eller ett morgonplan som tar ca 3 timmar med byte.
Nattåget går vid femsnåret på eftermiddagen och är framme kl ett på dagen. Klockrent för en resenär i sovvagn och som gillar att sova. Själv är jag morgonpigg och gillar att kliva upp mellan kl 2-4 på morgonen(natten kallar en del det för?). Att sen trampa fram och tillbaka på ett tåg i nio timmar sen man klivit upp på morgonen, tilltalar mig inte.

Flyget väntar på morgonen. Packrulle full med mc-kläder och allt annat samt en liten väska är nu packad, en veckas frånvaro väntar.
Strax efter åtta skjutsar Kajsa mig till Kallaxflyget. På Arlanda sker ett snabbt byte för vidare färd till Landvetter och Göteborg. Klockan två ska jag vara i Kungsbacka och planet landar på Landvetter strax efter tolv. Gott om tid för lunch på flygplatsen och gott om tid för att ta sig till Kungsbacka i en taxi.

Utanför Honda väntar 29 Deauvillen på sina ryttare		 Svänger in på Hondas gård och möts av en mäktig syn. 29 stycken Deauvillen står parkerade i rad. Hittar direkt en Deauville som är märkt med mitt namn på, hälsar, klappar om den och noterar samtidigt GPS:en som jag med stor förväntan sett fram emot att få använda.
Samling för information och dylikt. Vi delas in i grupper om ca 5 hojar och Rulle blir vår färdledare i min grupp. GPS:en är inställd av Hondafolket från Kiels hamn till hotellet Blaue Ecke. Passar givetvis på att ställa in GPS:en även från Kungsbacka till båthamnen i Göteborg.
Vi halvfemsnåret lämnar alla hojarna i oorganiserad form Kungsbacka för en liten kort körning på ca tre mil till tysklandsterminalen i Göteborg. Båten avgår först vid halvåttatiden, så det blir tidig äntring på båten. Gissar att det hinns dricka en del öl innan båten ens lämnat hamnen.

Tysklandsbåten Stena Germanica som tar ca 1700 passagerare.
Äntligen! En Warsteimer, som för övrigt kommer sen att bli min favorit på resan. 		Vi kommer snabbt in på båten där hojarna placeras snyggt och prydligt på rad. Spännband över cykelns sadel och sen snabbt upp för att hitta cabinen. Hälsar på Peter från Malmö som blir min rumskamrat på resten av resan. Vi byter om samtidigt som vi berättar för varann om våra sovvanor. Peter gillar att sova, medans jag är helt tvärtom och jag inser att vi har ett litet problem.
Peter är ändå snäll och förklarar att det är inga problem om jag rumlar om på natten och tänder lyset och dylikt. Känns bra att veta det, för vi ska ju bo ihop några dagar.
Trodde vi var snabba upp i baren, men där sitter redan halva gänget. Bra gäng! Lika bra att häva i sig från baren tidigt, för nästa dag ska vi ju köra.
Några öl och sen ut på däck för att njuta av sommaren. Båten avgår och efter en timma samlas vi för en rejäl middag. Efter middagen ut igen på däck. Trots att det nu blåser, så faschineras jag av att det är så varmt. T-shirt, sommarjacka och blåst får mig att må gott! Här kommer det att tillbringas många timmar under resan!
Efter midnatt har dom flesta av reskamraterna gått och lagt sig. Peter har redan sovit ett par timmar och jag inser att det är dags för mig också att gå till kojs.


Vaknar strax efter tre och ligger kvar en stund i sängen. Klockan är fyra när jag kliver ut på däck. Njuter av värmen och blåsten. Stora beltbron i Danmark är precis passerad, ljusen på bron gör att den är vacker att se på.
Många timmar tillbringas ute innan frukosten klockan sju. Ivrig att ta mig snabbt ut på däck för att se när vi börjar närma oss Kiel. Ombyte till mc-kläder och sen snabbt ner för att lasta och lossa hojen från spännbanden.

Colorline sparar soppa och slipstremar efter oss.
Redan vid infarten till hamnen märker man att Kiel är en stor hamnstad.
Några hundar leker vid en fyr.
På båten Deauviller i rad.




Typisk tysk rastplats vid en bensinmack.

Restaurang med lantlig miljö. 		Ut från båten och Rulle tar täten för våran grupp. Cirka sjuttio mils körning till Adenau har vi framför oss.
Färdrutten till hotellet i Adenau är redan inprogramerad av Honda i GPS:en och med dennes hjälp kommer vi snabbt ut från stan och in på autobahn. Lång dag framför oss, så vi kör en bra bit innan vi tar vår första rast, givetvis på en klassisk tysk rastplast vid en bensinmack. Kort paus och vi är på gång igen.

Det är tisdag, långtradarna ringlar i långa leder och trafiken är tät, vi får göra filbyten titt som tätt mellan tradarna. Det börjar dessutom bli lunchtider och GPS:en visar också i rätt tidpunkt att vi ska svänga av på mindre vägar. Det tar inte länge så upptäcker vi en mindre restaurang som vi stannar vid.
Trevlig restaurang i lantlig miljö, lite för lantlig kanske, flugorna finns där och jag konstaterar att det är första gången jag äter i en ladugård. Menyn förstår jag inte mycket av, men beställer in i allafall nåt med steken haben sie risensnauser fuhrer eller nåt sånt.
Lunchen avklarad och vi är på vägarna igen. Nu börjar cirkusen. Någon på Honda har lagt in lite slarvigt vissa underliga waypoints på GPS:en. Det roliga är att man måste besöka dessa waypoints för att komma vidare i GPS:en. En punkt har dom bl a lyckats pricka in i ett parkeringshus.
Vi irrar runt lite varstans och möts av en annan Deauvillegrupp som kör åt motsatt håll. Gruppen verkar dessutom lite för stor, så vi förstår att det har snurrats runt och flera grupper har slagits ihop. Funderar om nån på Honda sitter just nu och skrattar gott åt oss.

Klockan börjar bli mycket och vi kommer överens om att skippa den inprogrammerade färdvägen. Programmerar in i GPS:en, stället vi är på och stället vi ska till, samt snabbaste väg. Burken leder oss direkt ut på autobahn igen och vi får upp farten igen.
Autobahnen kortar tiden rejält för oss. Det har hunnit bli redan mörkt när vi lämnar autobahn för att ta oss sista biten till hotellet. Slingriga vägar i lite bergsmiljö och man njuter av kurvorna trots att det är mörkt och man bara längtar till baren.........




Framme vid hotellet Blaue Ecke.......
Kolsvart ute när vi anländer till hotellet vid åttatiden. Halva gänget har redan anlänt dit, men fortfarande är många ute och letar efter waypointar.

Möts av ett vackert hotell med annor från 1500-talet. Hotellet är svenskägt av tidningen Bike och ligger på promenadavstånd från Nordslingan. Gissar att Bikeredaktionen gillar att hänga vid Nordslingan och deras övernattningskostnader blev så pass dyra, så dom tyckte väl att det var billigare att köpa hela rasket?


Morgonbild, Hotellet Blaue Ecke.
Morgonbild, från mitt rum. 		 

På hotellet finns en nyare del och jag får rumsnyckeln dit. Peter, min rumskompis har redan anlänt dit och bytt om. Middag hägrar om en stund, så jag byter snabbt om. Middagen är serverad i den gamla delen. Ölen är fri, så placeringen blir så nära ölpumparna som möjligt.
Vid stängningsdags hänvisas vi ner till pubdelen en våning ner. Dom flesta går och lägger sig, medan jag hakar på ner till nedre våningen.



Mässan.......
Hoppsan! Vaknar först strax före klockan sju, så här länge har jag inte sovit på åratal!?!
Peter har redan klivit upp och är i duschen, får också av honom förklaringen med mitt sovande till klockan sju på morgonen -"du kom hem strax efter tre"
Nu blir det bråttom. Klockan åtta går bussen till mässan. Snabbt in i duschen och sen raka spåret till frukosten.


Patrullerande polishund utanför mässan		 Möts av morgonpömsiga bussresenärer i bussen. Man ser i stora drag vilka gick och la sig kvällen före direkt efter middagen och vilka inte gjorde det. Mässan ligger inte värst långt borta, men morgontrafiken gör att vi har nästan en timmas färdväg framför oss.
Utanför mässan patrullerar en polishund lite halvsäkert sin trehjuling fram och tillbaka. Kliver in i entren, men går tillbaka för att kika på polishunden igen. Hunden verkar faktiskt kunna styra den!
Kliver in i mässan och...WOW! Jättehall med lång gånghall och sen med en massa utställningshallar som sticker ut åt alla håll och kanter. Plötsligt känns mässorna i Sverige små.
Hondas monter prickas direkt in på kartan. Hela resan har jag med stor spänning längtat till att komma till mässan och se vad som händer på Hondafronten, speciellt då i offroadklassen vad gäller Transalp och Varadero. Hondahallen ligger på andra sidan av mässan, så med raska steg och hundra fokus går stegen dit.


Hornet 600 med ruta, cuts och hugger.
Från andra sidan.
Fanns även i guld. 		Ny Honda Hornet 600. Fräck design och dryga hundra kusar. Torde med Hondas försäkring tilltala speciellt dom yngre som tagit nyss körkort.



Ny CBR 600, snygg i blått och vitt.
CB 1300. Tänka sig att fälgar kan göra så mycket! 		Ny CBR 600, grym vikt på endast 155kg. Vikterna börjar närma sig endurovikter.

Har alltid gillat machohojen CB 1300. Att det sen stod en i min favoritfärg blått och med guldfälgar fick mig att stanna upp vid den ett antal gånger. Grymt snygg!




Den röda tilltalade mig inte, ovana?
Ny pakethållare och ljuddämpare.
Ny kåpa.
Ny instrumentering.

Aluminium.		 Varadero med face-lift. Mycket gnäll har det varit av folk som önskar en ny Varadero, framför allt för att den ska kunna konkurera med ultralätta hojar från BMW och KTM. I mina ögon är Varaderon en touringhoj och varför ändra den med nåt annat än med en face-lift, ja kanske då med en ny motor på några kubik mer? Däremot en modern ersättare till African hade jag gärna sett.
Transalpen? Nada, samma gamla hederliga Transalp. Den kommer inte att klara euro 3 klassningen, så förmodligen kommer dom att säljas i Sverige som 06:or nästa år?




Spirit i svart.
Fullsmetad med lullull
300
125
Nya VT 750 Spirit. Läcker custom med 21 tummare fram, kanske kan bli en bra ersättare till den populära Black Widowen som slutade att tillverkas för några år sedan? SH125 och SH300. Småsnajsiga skoters som knappast kommer till Sverige, tyvärr.
300:an dessutom med insprutning, torde vara en bra pendlarhoj till vettiga pengar i inköp.



GPS och airbag.
Airbagen utlöst.
Wingen i rött. 		 
Goldwing 1800. Aldrig trodde man väl för några år sedan att det skulle sitta airbag på en hoj, men nu kommer den, dessutom med inbyggd GPS också.





Bl a Haydens GP-maskin.
Lilla Varaderon har fått ny kåpa.
CBR 1000, snyggaste Hondan. Färgsättningen fick mig nästan tårögd. 		 


I varje hall finns det ett fik där man säljer kaffe, fika öl mm. Sätter mig ner och tar en kaffe och en coca-cola. Konstaterar att det tagit mig över två timmar bara att gå igenom Hondas grejor och med tanke på mässans storlek, så innebär det kanske en milliprocent av hela mässan.
Tillbehören få lämnas hän och resten av dagen ska koncentreras till att i första hand se vad för andra skojiga nyheter dykt upp i hojvärlden.

Hondahallen lämnad och vandrar vidare. Börjar bli lunchdags och tar rulltrappan upp där det finns en restaurang. Studerar på vägen dit en BMW-monter med framtidsstudier. Restaurangen har kö just nu, så lunchen får tas senare. Tillbaka och förbi Hondas monter till gånghallen. Noterar att det redan nu börjar mullra in mycket folk på mässan, trots att det är bara vardag.

BMW framtidsstudie.
Gånghallen, Honda mm bakom mig.
Trikar av alla dess slag. 		 


Tiger i vitt.
Tiger i gul/guld. 		Ny Tiger 1050. Möts av en vit Tiger och tycker den ser hemsk ut.....tills, tänka sig att en färg kan göra så mycket när jag ser den i gult. Snygg!


690 i svart.
Bullerrören häftigt dragna. 		KTM har en nyhet. Ny motor på 690 kubik, som i första hand är tänkt att sitta i en SM och i Adventuren. På plats finns SM modellen och jag konstaterar att bara en mor kan tycka den är vacker?
En typisk design på en hoj som man säkert sen får omvärdera utseendemässigt när man sett den på ett annat sätt.


Klockan börjar närma sig ett. Drygt fyra timmar kvar på mässan, inser att det behövs en kraftanstängning för att hinnas med det jag vill se. För att orka resten av dagen på mässan, så är det bara att pallra sig till restaurangen för lunch. Chansar igen på en stek ala risenhauser steaken haben sie nåt igen. Tyskarna verkar mycket för kött. Gratinerad potatis verkar också vara en favorit hos dom, gillar den i allafall.
Tar det lugnt en stund efter maten. I restaurangen finns också min nyvunna favoritöl, warsteimer. Passar på att tömma en sådan i lugn takt, medan folkvimlet som passerar studeras.



Ny häftig Kawa Z1000.
Kawans rör...hmmm?
Snabbaste sporttourern, GTR1400.
Kinesiska representanter på plats. Här en av många.

Stuntkörning.
B-king 1300.
Återigen rören...hmmm?
Banditen vuxit till 1250 kubik.


Mopperejs.....
...på allvar förståss.
Stunt med Triumphhoj. 		Vart jag än går ut från någon hall, så finns det nån aktivitet som är på gång utanför.


Aldrig sett en Akra i denna skepnad. 		     



Dubbla hjul, GW som dragare. 		Sidovagnar är man ju faschinerad av, speciellt vagnar byggda i Tyskland och framför allt vagnar byggda i Holland.
Ett tag sen man på riktigt fick se ordenligt på några vagnar. Sker en häftig utveckling även i den branchen, speciellt då designmässigt. Skrattar gott åt en vagn som är kombinerad sidovagn och liten eka med utombordare.

Sidovagn med utombordare och åror.
Orange en rejsfärg.
Färdigt ekipage. Dragaren en Zeus.
Classisk vagn på en Rocket III.




Guzzi MGS-01 Corsa. Gåshudsvarning.
R1 med fett hjul och tvångsmatning i motorn.
Hjulet kräver omdragning av kedjan.
Räser för leasning, en Honda 50 Dream.Mums!


BMW hade slagit på stort, sång- och dansshow.
Smutsig.
....ännu smutsigare.
Fyrjhuling byggd på BMW


XT 660R från Yamaha.
HP2 nu i motardvariant också. 		   


Varmt inne och varmt ute. Knallar emellanåt ut och kikar på alla aktiviteter som sker utanför. Ölförsäljning i pilsnerstyrka finns också ute i enklare form, läskar mig med en sådan lite då och då.
Aprilias produkter har alltid intresserat mig, speciellt nu när dom fått endurohojar med tvinnmotorer som lär visst funka riktigt bra. Knallar dit för att se dom, möts i montern av två tjejer varav den ena har ett par bautatuttar, bautatuttar som är rejält urringade och riktigt ordentligt upplyfta, nästan så dom tar i hakan. Minns efteråt inte ens om det var Aprilias monter som jag besökte ens?!?


Häftiga hopp med crossar.
En tidning som har hojar för provkörning för mässdeltagarna.
Provkörning.
Provkörning av små och stora crossar.

Stunt med Buell.
....mer Buell.
Går även att göra whealisar med en Electra. 		 



Bitburger. 		I gånghallen finns det lite barer här och där. Dagen har varit lång och intensiv. Sätter mig ner för att ta det lugnt en stund.
Veckan före hade jag en diskussion på ett forum med Bernard, en holländare som uppfunnit den internationella Varaderoklubben. Vet att han är på plats just samtidigt och han har bett mig ta kontakt med honom om jag ser han. 2,04 lång som han är, så är han inte svår att missa.
Ger upp efter ett tag och fortsätter min färd i hallarna......



Kawa Versys...hmmmm?.
Rattade snyggt Superduken. 		   



Rocket III.
Honda F6C. 		Det var det jäkligaste jag sett. På hojar helkåpor monterade som jag tror är ett skämt. Eftersom dom dock finns på mässan så är det troligen nån som menar allvar.


Klockan närmar sig fem och det blir dags att pallra sig till bussen. Konstaterar att det varit en fantastisk mässa, där jag bara sett en bråkdel av utbudet. Två hela dagar hade varit ett minimum för att se och studera ordentligt alla hojar som fanns där....och då har jag inte ens räknat med för att hinna se tillbehören också......


Vinprovning.......
Vinprovning på gång. Har lite svårt för både sprit och inte minst vin, men vad tusan....har sett tidigare druvplantorna som slingrar sig efter bergsväggarna och om man inte är intresserad av vin som dryck, så kan man ju alltid lyssna till historien om vinerna ändå.


Vid parkeringen, druvplantor på berget.
    


Vår trevliga guide.
 Vår guide är klockren hela visningen och vinprovningen. Engelska ordförrådet är bra, men hon bryter på härlig tyska. Hon berättar om det hårda jobbet med skörden av druvorna i byn, där hon själv är medverkande i produktion av den. Ett yrke som hon ärvt generationer tillbaka.
Hennes inlevelse i berättandet visar också att hon har även ett stort intresse av viner. Skrattar gott hela kvällen åt hennes små poesier och skämt.

Skattkammaren inlåst.
Några av småtunnorna.
  

Även middagen ska serveras efter vinprovningen. Jörgen som sitter framför mig blir glad när jag berättar att jag kommer att ha svårt att få i mig vinsorterna.
Listan på sorterna vi ska prova ser lång ut och vår guide är dessutom inte snål med påfyllningen i glasen. Första glaset smakar illa, men den går ner med lite tvång. Andra glaset smakar bättre och efter det sväljs allt ner med nöje....

Vid varje bord finns det en spottkopp, förmodligen för finsmakare som vill spotta ut vinet efter att ha smakat och sköljt runt vinet i munnen. Bordet bredvid verkar ha fått i sig redan en del vin. När Tommy, som inte heller verkar vara förtjust i vin, häller ut sitt vin i spottkoppen, så får han Micke att nästan utbrista förtvivlat i ett -"vad gör du!", samtidigt som han grabbar tag i spottkoppen och dricker ut det som Tommy hällt ut :o)

Vinprovningslistan.
Mörkt när vi lämnar vinprovningen.
 Middagen och kvällen tar slut. En del passar på att handla ur sortimentet, själv ser jag med några andra på.


Klockan har hunnit bli nästan elva när vi äntrar hotellet. Puben nere är öppen, en del knallar ner dit och fortsätter att skölja ner vinet, denna gång i form av öl. Dagen har varit lång, så själv beslutar jag mig för att lägga mig, kika på TV och sen bara somna in.......



Rhen och Moseldalen.......
Vaknar strax efter fyra. Ligger kvar i sängen en lång stund och funderar på dagens trevliga resa, en guidad tur i Rhen och Moseldalen.
Strax före klockan fem ger jag upp. Peter sover tungt och jag smyger försiktigt ut för en lång morgonpromenad. Byn Adenau är inte stor, men lång, hinner på en och en halvtimma gå byn åt ena hållet och sen byn åt andra hållet. Strax före sju kliver jag in i rummet och får Peter att vakna. Frukost!


Janne Leek		 Janne Leek, en känd svensk mc-skribent som bott i området i ca 19 år blir vår vägledare. Han sysslar även med guidade turer i området och kan förmodligen varenda kurva där. Han har lagt upp en rutt, men berättar också att rutten kan bli ändrad allt eftersom han ser hur vädret är bakom varje berg.
Nästan trettio svenskregistrerade Deauvillen, hänförda av en tyskregistrerad BMW lämnar Adenau. Janne drar in oss bland kurviga vägar med härlig asfalt och vacker natur. Tempot är också lagom, inte allt för sakta, så man hinner emellanåt köra riktigt fort i kurvorna.

Snabbpaus och vi fortsätter. Precis när jag funderar hur det kommer sig att det inte i en sån här stor grupp inte hänt en enda incident sen vi for från Göteborg, så händer det. I en tvär serpentin har en av förarna för hög växel och han får motorstopp vid svängen och hojen druttar ner i backen. Vi hjälps åt att lyfta upp den. Nu ser man att den lilla bågen som är dold av plast i sidokåpan funkar på Deauvillen. Skadorna blir endast, det lilla plastskyddet på bågen sprucket, lite repor på sidoväskan samt lite repor på backspegeln.

Första rasten.
Härlig asfalt framför oss.
En av dom småmysiga byar vi passerar.
Ibland köer när vi ska svänger i nån lite by.

Lummig natur...
....ännu mer lummigt. 		   


Nästa stop blir vid ett ställe där en gasficka ligger bara ca 140 meter ner under jord. Var femtionde sprutar det upp en vattenstråle underifrån jord. Janne berättar om områdets märkliga naturfenomen under jorden.
Han berättar också om den lilla läskedrycksfabrik, som ligger en bit bort, som använt sig av att kolsyra sina drickor ur källan, men hälsovårdsmyndigheterna tog bort tillståndet eftersom fabriken inte kunde garantera att byns ungdomar inte pinkade i pölen.

Janne berättar.
I början bubblar det kraftigt.
Utbrottet är på väg.
Luften blandas av svavellukt.



Lång svepande kurva.
Lunch med långtradarmackor. 		Vår färd fortsätter. Janne har hittat bra väder och det är skapligt varmt medan vi följer några härliga kurvor.
Börjar bli lunchdags och kanske dags igen för nån raisensnauser fuhrer stek av nåt slag, men Janne har istället förbokat åt oss nån slags långtradarmacka med massor av ingredienser på. Gott!


Alla mätta och belåtna. Knapprar in emellanåt på GPS:en var vi är. Det har känts att, fast vi kört en ganska bra bit, så känns det ändå att vi inte är långt borta från hotellet, GPS:en bekräftar det.


GPS.en visar att vi är inte långt borta.
Asfalt som på en F1 bana.
Funderar om vi passerar under en bit av Norslingan. 		 





Möts av ett slott på bergskullen.
Trångt åt vänster... 		Nästa stop blir med fika. Den lilla byn ståtar med ett jätteslott längre upp i bergen, mäktig syn! Trettio hojar mullrar in den lilla byn och invånarna får något annat att göra, studera hojar.
Byn verkar vara nån slags turistatraktion, massor av folk och det går små turisttåg för rundturer.

....trångt åt höger.
Deauvillerna parkerade.
Slott eller borg.
Båt på floden Rhen.
Fikar snabbt och knallar ut i byn för att kika runt lite. Häftigt med dessa trånga gränder som verkar typiskt för denna tyska område. Slottet som syntes i infarten till byn går ej att få syn på, vilken gränd man än vänder in på. Vänder och går upp på bron vid hojarna och får då en bättre överblick över allting.



Här funderas det åt vilket håll.		 Sista etappen. Janne har berättade på morgonen om lite regler i samband med körningen, bl a om att hålla koll på den som är bakom, dvs är denne borta, så ska han stanna om man svänger av vid en vägkorsning.
Det går ganska fort i kurvorna, någon glömmer bort regeln om att vänta och vi delas upp i två grupper. Vid en vägkorsning blir det mycket funderingar kring vilket håll dom andra tagit. Tillslut beslutar vi oss för att bara ta GPS:en och köra raka spåret hem till Adenau.
När vi anländer till Adenau, så har Janne upptäckt att vi är borta, vänt om för att leta efter oss och kört ända fram till stället där vi käkade våra långtradarmackor.

Vilken fantastiska vägar vi följt. Tempot som Janne höll var bra eftersom man då fick köra och känna på alla fina kurvor vi hamnade i. Däremot hade jag gärna kört ensam varvet runt en gång till i sakta mak och bara studerat vyerna.



Nordslingan.......
Denna sanslösa och respektingivande bana. På nittiotalet var jag på den nya delen av Nurnburgring och kikade på Cralle när han körde i tyska mästerskapen. Var då tidspressad, så någon Nordslinga blev det då inte. Sen den dagen har jag haft någon konstig längtan tillbaka dit och många gånger har jag också varit på väg dit.
Visste i förväg att det eventuellt skulle bli en tourringrunda på Nurnburgring. Längtan och nervositet en hel månad i förväg. När vi väl är framme, så.......ÄR DET STÄNGT! Hela veckan banan bokad av någon slags klubb.


En av dom många betalinfarterna.
Fartbild.
Fartbild.
Fartbild.

Rejäla backar.
Fartbild.
Fartbild.
Fartbild.
Nåja, till min glädje har jag nu fått se en del av banan i allafall, dessutom när bilar far fram på den. Vet personer som tillbringar sina semestrar bara för att åka runt banan och titta på när andra kör. Aldrig fattat hur man kan tillbringa en hel semester där.....Nu förstår jag!




Gokart.......
Gokarttävlingar på gång! Vi slussas med buss till Nurnburgringens nya del där en inomhusbana finns. Ingen liten fjuttig bana heller, noterar på en anslagstavla autografer i massor av kända besökare där, däribland Mika Häkkinen och Schumacher.

Vi delas slumpmässigt in i grupper med tre förare i varje. Min grupp blir team 4 och där hamnar med mig Tommy och Pär.
Gokarttävlingen går ut på, först åtta minuters tidsträning för varje förare och sen en timma rejs. I rejset får man sen i gruppen blanda antalet körda minuter mellan förarna hur man vill.

Tommy kör först, han håller med höga 34 tider en femte plats. Pär sen, han är klart snabbast i vår grupp, han kör visserligen lite ojämna varvtider, men får till ibland riktigt snabba 32 tider. Min tur, håller jämna 33:or på mina varv, förutom när jag får Pecca i vägen. Han vägrar att släppa förbi mig, så jag blir tvungen att släppa honom en bit framför emellanåt och istället satsa på vartannat varv.
Finns ett bra ställe att köra om på, näst sista kurvan är tvär och det är viktigt att inte sladd där och tappa fart ur den.
Ligger bakom Pecca just i denna kurva när han får sladd, satsar på omkörning inför sista kurvan före målrakan och får lära mig två saker....att inte köra om på utsidan just där och framför allt, att inte försöka köra om Pecca. Han trycker in mig riktigt rejält in i däckshögen och får mig sittande fast där.
Att han sen efteråt kommenterar sitt tilltag med ett -"vadååå?!?" Ful fisk! :o)

Inför rejset finns en timma körtid att dela upp på tre man. Pär har kört upp oss till andra plats i tidsträningen. Läge för taktik, där bästa förarna torde få mer körtid, men åtta minuters tidsträning är lång tid, tungt och svettigt, så vi skippar taktiken totalt och delar upp oss helt enkelt i tio minuters pass var.

En liten taktikmiss gör vi, Tommy som är lite tyngre än oss andra i gruppen, tappar i starten sin andra plats. Efter hans första körpass ligger vi på femte plats. Där ligger vi sen och pendlar resten av rejset och slutar totalt som fyra.
Banan från ingång.


Kärrorna.


Före sista kurvan, bra omkörningsplats.


Team 4 placering 4.
Prisutdelningar och sånt tjafs vill ingen höra talas om, förutom segrarna. Bussen tillbaka till hotellet och middag. Sista natten på Blaue Ecke, nästa dag är det hemresa. Vi ska nästa dag mötas upp i Kiel för båttransport till Göteborg och det är fritt för alla att antingen köra i grupp eller om man vill köra dit ensam. En del kommer dessutom att skippa båten och köra via Danmark hem direkt nästa dag, däribland min rumskompis Peter som bor i Malmö.
För min del, morgonpigg och körsugen, så vet jag nog förmodligen vad som händer nästa morgon....




Resan hem.......
Klockan är strax före fem när hojen är packad och klar inne på hotellets bakgård. Startar hojen och känner från bakgårdens fönster yrvakna och spända blickar i ryggen. Förmodar att en del hoppat upp ur sängen och spanar om det är nån som håller på att sno deras hojar från gården.

Idag ska vi mötas upp i båthamnen i Kiel för vidare transport till Göteborg. När dom andra sussar sött, är min riktning till båthamnen i Kiel via Belgien och Holland. Från hotellet är det bara dryga tio mil till den belgiska gränsen, dvs dryga en timmas körning.

Parkering i Belgien, mörkt ännu		 Vilken missräkning! Det tar mig över två timmar att ta mig dit. Avviker från GPS:ens rutt och kör genom en ny och slingrande väg. Kolsvart asfalt och kolsvart ute, på det en ordentlig dimma. Sikten är lika med noll och det går sakta, rejält sakta. Emellanåt hakar jag på nån långtradares bakljus och det går hisnande sextio knyck ibland.

Passerar gränsen och tar riktning Liege. Det har gått åt mycket tid att ta sig dit, så några större avvikelser från motorvägen finns inte.
Svänger av motorvägen strax före Liege och ställer in GPS:en på Venlo i Holland. Venlo är en gränsstad mot Tyskland, där det blir lämpligast att sen köra mot Kiel.

GPS:en är inställd på snabbast väg, avviker lite då och då från rutten för att se dom mindre vägarna. Holland ser ut som den alltid gjort...platt.
Åker förbi en ratbike sidovagnare som ser ensam ut på en parkering. Faschinerad av såna hojar är man och vänder tvärt tillbaka. Ser ut som semesterekipage, packad och bl a diverse svenska flaggor samt ett S-märke tyder på att den varit i Sverige i allafall? Studerar ett tag detaljerna på den. Vill ha!!

Kafferast i Holland.
Trafiken igång.
Kul ratbike. 		 
Passerar en ratbike sidovagnare som ser ensam ut på en parkering. Faschinerad av såna hojar är man och vänder tvärt tillbaka. Ser ut som semesterekipage, packad och bl a diverse svenska flaggor samt ett S-märke tyder på att den varit i Sverige i allafall? Studerar ett tag detaljerna på den. Vill ha!!




In i lummiga Tyskland igen.		 In i Tyskland igen. Följer autobahn ett tag, men svänger av ganska snabbt på lite mindre vägar igen.
Dags för lunch. Inte en riesensnauserbiff mer för min del, nu ska det äntligen bli lite riktig mat....Pizza!
Efter fjärde pizzerian ger jag upp, alla pizzerior verkar öppna först vid sexsnåret på eftermiddagen. Märkligt, tyskarna gillar konstigt nog inte pizza, åtminstone till lunch? Som sagt var, ingen mer tysk biff! Stannar istället på en bensinmack och trycker i mig två torra ostmackor och en kopp kaffe.
Tiden har runnit iväg. Inser nu att är det autobahn som gäller om man inte ska missa båten. GPS:en har fått jobba hela tiden med att få göra om rutterna vartefter jag avvikit från den. Nu får den vila. Autobahn till Kiel i ett svep. GPS:en lotsar mig galant genom stan till båthamnen, dit jag anländer vid femsnåret. Klockan sex var senaste tid lagd för att träffas där. på plats finns redan kanske drygt hälften av hojarna. Läser av mätarställningen och noterar att det blivit nittio mil denna dag. Känner ingen större trötthet och det känns som om jag skulle kunna vända hojen och köra tillbaka samma väg på en gång. Deauvillen är ju egentligen, med sina 700 kubik, en liten hoj och jag blir impad av den som helhet.



Lämnar Kiel. 		När alla är på plats, lotsas vi in i båten. Peter min rumskompis har ju åkt raka spåret hem till Malmö så det blir en egen hytt nu. Byter snabbt om och lika snabbt upp i baren.
Vad nu då! Inte en käft där? På nerresan var dom flesta snabbt i baren men nu verkar barentusiasmen runnit ur dom definitivt!
Middag klockan nio. Middagen är en bautamiddag med så många sorter att prova så man storknar. Så fort tallriken är tom, vips är en servitris och norpar den. Varför en ny tallrik ska tas varje gång en ny sort ska provas fattar jag inte.

Shoppen är öppen nästan till midnatt, handlar därifrån diverse saker med mina sista euron.
Det är sommar ute, får reda på att det är mer minusgrader än plusgrader hemma. Trots att det är natt och blåsigt ute, så funkar det alldeles utmärkt att gå i t-shirt och sommarjacka. Kramar ur den sista känslan av sommaren och trampar ute i timmar och bara njuter. Lägger mig först vid halvtvåtiden.

Vaknar före klockan fem, klär på mig ganska snabbt och går ut för att kika på vädret. Vädret ser bra ut inför dagens körning, inte lika varmt som för några timmar sedan, men fortfarande sommar. Promenerar runt på däck i ett par timmar innan frukost.

Nära, nära...
Bron längre ifrån. 		Packar och byter om till mc-kläder. Bron innan vi kommer in i Göteborg är rolig att se vid passering. Båten går nära, riktigt nära. Det ser faktiskt ut som om kapten har gjort en missbedömning och att vi kommer ta bron med oss. Det går en susning över publiken när vi passerar den nära. Kul spektakel!
Ner till hojen på däck fem. Lossar den från remmarna och packar färdigt. Vi går runt och säger hejdå till varann. Dom flesta har nära hem och är på några timmar hemma, själv har jag två dagar kvar att njuta hojåkning.

Klockan är nästan tio när Göteborg ligger bakom mig. Mitt mål idag är att köra till Sundsvall. Hemma är det halkigt på mornar och kvällar. Har stämt av vädret nästa dag, småkyligt men ingen snö i allafall och Sundsvall blir därför alldeles lagom för övernattning.
Inget upphetsande händer under färden mot Sundsvall. Städerna passeras allt eftesom, håller hastighetsbegränsningarna och bara njute av att sitta på en hoj och mata mil.



Hotellet i Sundsvall 		Kommer till Sundsvall vid sjusnåret. Det är mörkt och det är ingen kul att köra då. Tar traditionellt in på hotell Ibris, där många nätter tidigare sovits. Knäcker en öl, glor på TV en stund och smälter lite av intrycken från resan.

Det är skapligt varmt även i Sundsvall, så kvällen avslutas med en kvällspromenad och ett besök på pizzerian.
Morgon. Packar hojen färdigt innan frukost. Noterar att vädret är bra och det är fortfarande varmt. Det är inte varmt med tanke på vad som varit, utan mer med tanke på vad som komma skall. Har med mig styrmuffar och halsskydd för att klara en hel dags körning i kyligt väder, däremot är skorna bara vanliga mc-skor och det är fötterna jag är mest orolig för.

I Umeå börjar det bli småkyligt. I Skellefteå fryser jag om fötterna och det gör också att kroppen fryser. Saknar mina skor med handtagsvärmare!
Lunch innan sista rycket. Ringer hem till Kajsa, säger att jag är nu pank och frusen och ber henne köpa öl och sätta på bastun.

Svänger in på gården hemma och det är två plusgrader. Slänger in grejorna, knäcker en öl och snabbt in i bastun för upptining.....najs!


www.saarela.se