Touring i sydnorge
Kajsa och jag gör sydnorge. Totaltid: 7 dagar och 430 mil.

Boden till Rättvik
I Söderhamn gjorde vi vägvalet att köra till Norge istället för Tyskland. I Rättviks camping stämde vi också samtidigt träff med Kalle och Anna som var på resande fot i Dalarna.

Tradionellt stop vid Sandöbron.
Campingen i Rättvik. Andvänner på plats. 		   
Vårt vägval: Boden E4:an ner till Söderhamn. 301:an mot Bollnäs och Rättvik.


Svinesundsbron
Nya Svinesundsbron vid E6:an mellan Sverige och Norge hade invigts denna sommar, så det blev en avstickare dit för att se hur den var. Inte mycket att se vad gäller den nya bron, utan det är nog roligare att följa den gamla vägen. Se bara till att du inte passerar den i rusningstrafik en sen eftermiddag eller under helger, vilket innebär långa köer.
Från Svinesundsbron körde vi sen mot Oslo. Några mil före Oslo tog vi en genväg till Drammen och sen via mindre vägar sökte oss till en camping i Porsgrunn.

Nya Svinesundsbron, bara att passera och konstatera att bron finns, inte mycket att se.
Från nya bron kan man se den gamla vackra Svinesundsbron.
Vår första övernattning i Norge, Porsgrunn. 		 
Vårt vägval: Från Rättvik väg 70 till Borlänge. Väg 60 mot Kopparberg, sväng av mot Karlstad efter väg 63. E18 mot Oslo, sväng av vid väg 45 till Åmål. Vid Åmål väg 164 mot Strömstad och E6:an. Över Svinesundsbron och ca 3 mil söder om Oslo väg 23 till Drammen. E18 söderut och sen via väg 32 till Porsgrunn.


Nordsjövägen
Nordsjövägen finns väl mer eller mindre efter sydnorge, men lämpar att köras efter väg 44 från Flekkefjord till Sandnes. Ett vackert vägavsnitt blandat med kurviga vägar, hisnande berg och öppna fält med blåst från Nordsjön.

Mysiga platser att stanna till och fika på. Passar samtidigt att ta igen oss i solen.
Vackra dalgångar med små byar.
Ut från tunneln ovanför kom vi efter ett tag.
Nordsjön och mysigt blåst från havet.

Nordsjövägen. 		     
Vårt vägval: Porsgrunn E18 till Kristinesand. Liten avstickare efter väg 456, en Nordsjöväg från Kristinesand tillbaka till E18 vid Sogne. E 18 till Flekkefjord och sen följ väg 44 Nordsjövägen till Sandnes.


Lysebotn
Vägen till Lysebotn, drygt 3 mil fantastisk väg som avslutas med ca trettio serpentiner för att komma ner till själva byn. Dessutom sista delen i serpentinerna en tunnel som svänger i 360 grader. Finns ett vägval också att ta en färja efter Lysefjorden från Stavanger eller Lauvvik till Lysebotn och sen serpentinerna upp eller ner. Vi valde att både köra ner och upp till byn, mest för att det var bra väder på ditvägen och vi skulle sen norrut i allafall dagen efter.

Vi stannar till och kikar på utsikten över Lysebotnvägen.
Den ca 3 mil långa vägen till Lysebotn är kargigt och stenigt.
Byn Lysebotn uppifrån.
Dom ca 30 serpentinerna syns inte, men dom finns där och dom känns.


Utsiktsplats ner mot Lysebotnfjorden. Kajsa mår inte bra av höjden.
Camping Lysebotn..
Solen går ner över Lysebotnfjorden.
Morgonbild med dimma över berget som vi ska upp för.


En bit på väg upp efter berget och vi har passerat dimman som nyss låg ovanför oss.
Vägen till Lysebotn. 		   
Vårt vägval: Väg 13 mot Lauvvik, sväng till Oltedal efter väg 308. Sväng norrut efter väg 45. Vid Svartevatn sväng mot Ådneram. Några kilometer före Ådneram sväng västerut på Lysebotnnägen.


Rjukan och Tessungdalen
Rjukanområdet, ett vackert ställe som också är kännt från andra världskriget. Om jag minns rätt, så har även nån av James Bond filmerna spelats in i området. Har varit tidigare i området för drygt tio år sedan, då jag var på mc-träff där. Från Rjukan går det sen en genväg till väg 40 över Tessungdalen. Vägen som länkar vägarna mellan väg 37/364 och väg 40 gissar jag har också den sämsta asfaltvägen i Norge. Ändå ett spännande vägavsnitt om man tar det lite lugnt. Vi passerade Tessungdalen och beslutade oss för att ta riktning mot Fagernes för övernattning. I Fagernes tog vi också, efter att ha tillbringat nätterna i tält, in i en stuga för första gången. 250 norska för stugan var inte mycket skräna om.

Mysig rastplats vid en fors.
Längs upp på Tessungdalen.
Vägen över Tessungdalen. 		 
Vårt vägval: Lysebotnvägen tillbaka mot Ådneram. Från Ådneram österut mot väg 9 till Nomeland och Hylestad. Norrut efter väg 9 till Rotemo, sväng av mot Dalen efter väg 45. Vid Dalen väg 38 norrut, korsa väg E134 och ta mot Rjukan efter väg 37. Ca en mil efter Rjukan sväng på väg 364. Några kilometer i en by före Bakko svänger man på Tessungdalvägen mot väg 40. Vid Immingen väg 40 sväng norrut till Geilo. Från Geilo väg 7 till Gol och vidare efter väg 51 till Fagernes.


Väg 53 mellan Tyinkrysset och Årdal
Vackert vägavsnitt som avslutas med en hisnande höjd på den östra delen från Årdal sett. Inte många serpentiner ner till byn, men däremot långa nerförsbackar, tom med så långa att dom syns tydligt på kartan.

Vattenfall i början av vägen mot Årdal.
Vi stannar till i mitten av uppklättringen och kollar in vyerna.
Vägen till Årdal. 		 
Vårt vägval: Från Fagernes västerut efter E16. Vid Tyinkrysset sväng norrut efter väg 53 till Årdal.


Turtagröfjället mellan Årdal och Turtagrö
Fjällvägen som länkar väg 53 och väg 55 är en betalväg, kostar 20 Nok att åka över vägen med motorcykel. Längst upp på fjället lägger man i 20 kronor i ett kuvert och skriver bara regnumret på hojen. Gissar att detta är norges smalaste väg i början av vägavsnittet från Årdal. Serpentinerna var så snålt tilltagna så garagevändning var ett måste vid varje serpentin. Väl uppe på fjället var vägarna lite bredare. Passade samtidigt på att åka barbacka på snön.

Manuell betalning i kuvert längst upp på fjället..
Vägen ringlar sig upp och ner efter fjället.
Jag passade på att ta mig en tur barbacka ner för snön.
Dags för nerfärd från fjället.

Vägen över Turtagröfjället 		     
Vårt vägval: Vid väg 53 från Årdal norrut till Turtagrö vid väg 55.


Sognefjället väster om Jotunheimen
Sognefjället väster om Jotunheimen är ca tio år sen jag åkt på. Minns inte att det var så vackert efter den vägen. På Sognefjellet finns också nordeuropas högst belägna väg. När väg 55 norrut tar slut vid Lom, kan man också stanna till där, käka lite glass och studera alla hojåkare som passerar på vägen söderut, mot E6:an samt mot Geiranger.

På Sognefjället. Vy över Törtagrövägen.
Mycket snö och is längst upp på Sognefjället.
Åt andra hållet, ännu mer snö.
Häftiga forsar.


Kajsa känner på vattnet vid en av forsarna. 		     
Vårt vägval: Turtagrö vid väg 55 norrut till Lom. Vid Lom väg 15 västerut till Grotli.


Geiranger
Besök på utsiktsplatsen Dalsnibba, strax innan nervägen mot Geiranger är ett måste. För våran del blev det den här gången till att bara stanna till där nere. Även att stanna till vid utsiktsplatsen strax före byn Geiranger, med utsikt över Geiranger och Geirangerfjorden är också ett måste. Nytt för i år är att dom har även öppnat en ny plats en hundra meter nedanför den gamla. Kan tänka mig att det kan kännas lite otäckt för en som har höjdskräck att luta sig mot dom tunna stålvajrarna och kika över kanten, speciellt eftersom platån också lutar lite nedåt.
Klockan var visserligen bara eftermiddag när vi då kom ner till själva byn, men efter att ha passerat alla fjäll och höga höjder och haft ca tio till tolv grader hela tiden, så beslutade vi oss för att stanna till i Geiranger, sätta upp vårt tält och bara njuta av det varma och soliga vädret. Att sen bara strosa runt bland turisterna i den lilla tusristbyn kan heller aldrig bli fel. Det går dessutom seightseeingturer på Geirangerfjorden som är väl värda att åka på, men eftersom vi redan hade gjort en sådan tur för två år sedan skippade vi det den här gången.

Vid Dalsnibbas fot ligger snön tätt.
Lilla pricken, jag på väg till den nya utsiktsplatsen.
Mysväder på Geirangers campingplats.
Najs!


2300 passagerare i båten, tog en tid att tömma dessa från båten för vidare färd i bussar till Dalsnibba. 		     
Vårt vägval: Vid Grotli norrut efter väg 63 till Geiranger.


Mot Trollstigen
På morgonen fint väder när vi lämnade Geiranger för att klättra upp för berget på den norra delen av byn. Vi stannade till på den norra utsiktsplatsen, kikade på vyerna över byn och fjorden.
Märkligt nog hade vi lyckats med konsstycket att klara oss undan från färjor, men vid Eidsdal tog vi vår första och enda färja som gick till Linge och Valldal. I Valldal noterade jag att dom hade startat fjordturer som gick bl a till Geiranger, kanske nåt att tänka på nästa gång man besöker området.
Mellan Valldalen och Trollstigen blev det sen givetvis ett tradionellt stop vid Gudbrandsjuvet för att kika på det mäktiga och märkliga vattenfallet.
Trollstigen blev för mig den femtonde till tjugonde gången jag besökt, för Kajsa var det andra gången. Förra gången Kajsa, med sin höjdskräck, åkte efter Trollstigen hotade hon med att aldrig göra om det. Det innebar den här gången att hon stoppade på sig gympaskorna och knallade ner för hela Trollsigen, ivrigt påhejad av turisterna som hon mötte efter vägen ner.

Enda färjan vi råkade på hela resan, den mellan Eidsdal och Linge.
Gudbrandsjuvet, Kajsa håller krampaktigt i trädet.
Vy nerför Trollstigen.
Vattenfallet längst upp.


Kajsa håller sitt löfte och påbörjar sin promenad nerför Trollstigen.
Jag passar på att fota lite medan jag väntar på Kajsa. Bron över vattenfallet 		   
Vårt vägval: Från Geiranger norrut till Eidsdal. Färja över till Linge. Österut efter väg 63 mot Trollstigen och till väg E136.


Åre
Från Trollstigen tog vi den större E136:an till Dombås som också är ett tillhåll för hojåkare som ska åt alla möjliga håll. Vi stannade givetvis också till där, studerade lite folklivet innan vi styrde kosan efter E6:an norrut mot Trondheim. I Trondheim passade vi på att besöka Teppola och Hilde för en kopp kaffe.
För att slippa ha lång körväg hem sista dagen, hade vi tänkt hinna åtminstone till Östersund för övernattning, men innan vi hade lämnat Trondheim hade klockan blivit rätt så mycket. I Åre beslutade vi oss för att lyxa till sista natten och sova över på hotell. Åre är ju en turistort på vintern, så dom flesta hotellen är mer eller mindre stängda, men vi hittade ett öppet och billigt hotell som vi stannade på där vi bara njöt av bekvämligheterna. Nästa morgon körde vi rakaste spåret hem, vilket innebär, följa den i mitt tycke den tråkigaste vägen som finns, inlandsvägen norrut från Östersund.

Sista natten med övernattning på hotell i Åre. 		     
Vårt vägval: Från Trollstigen E136 österut till Dombås. Från Dombås E6:an norrut till Stjordal, sväng av på E14 mot Österund. Strax före Östersund, en genväg vid Krokom, sväng norrut på väg 339. Sväng sen efter en skylt som går mot Lit och till inlandsvägen väg 45. Sen väg 45 norrut till Arvidsjaur, följ väg 95 några kilometer och sväng av mot älvsbyn efter väg 94. Vid Älvsbyn väg 356 till Boden.





www.saarela.se